Eftersom det mest förbjudna man kan göra på Marjura
är att reta draken och vi gjort just detta fann jag det vettigt att åka till Trovlik
för att köpa lite varor och på så vis skaffa oss ett alibi för vår frånvaro. Efter
detta återvände vi till Arhem där det visade sig att Blatifagus bränt ner några
skepp och lagerbyggnader. Vi träffade Berlindus som tagit sig tillbaka
tillsammans med drakskötaren Trodax Draconicus och dennes gäster
vetenskapsmannen Masur Kadim och en ung spåman vid namn Giovanni. De två
sistnämnda blev han god vän med. Han hade också hyrt sig en stuga och börjat
snoka lite om shagulitsekten. Han fick reda på att den maskerade läkaren vid
fattigstugan Malek Mangus var shagulit och besökte honom för frågor men denne
blev avvisande när Berlindus berättade att han är animist.
Vrax och Masur erbjöd sig att göra ett eget försök
att tala med Mangus men när de kom dit hörde de honom prata med skummisar om
att döda någon som skulle bo på Junker Hildurs. De förföljde skummisarna dit
och inne på baren sökte deras ledare, Shulaban Ormtunga upp dem och ställde
frågor om Berlindus. Skurkarna förföljde sen Vrax och Masur till Berlindus hur
där vi andra mötte upp och jag upptäckte att de var förföljda.
Vi gick in i huset och efter ett tag smet jag och
Valentino ut och låtsades vara fulla. Vi märkte att huset var under bevakning
och gjorde en kringgående manöver och bevakade bevakarna. När resten av ligan
dök upp och närmade sig huset med brandbart material slog vi till. Valentino satte
pilar i flera av dem och jag störtade fram med sabeln och Leonidas stormade ut
ur huset. Vi nedgjorde alla utom en som gav sig och Ormtungan själv som kom
undan. Sen dök det upp massa vakter och upprörda marjurer men vi lyckades
övertyga dem om att skurkarna försökte rånmörda oss men misslyckades.
Natten efter beslutades att jag, Vrax och Valentino
skulle spionera på Mangus. Vi positionerade ut oss runt fattigstugan och så
småningom kom han ut. Han gick förbi den kulle där det simpla folket kallat
Kvurer hade sitt läger och vidare mot skogen nordväst om Arhem. Valentino
skuggade honom och jag och Vrax följde Valentino på längre avstånd. Ett slag
utanför skogen, på andra sidan, såg Valentino hur Mangus talade med en märklig
bäst, en flygande varelse som steg mot himlen och flög emot oss. Den såg inte
Valentino eller Vrax men störtdök mot mig! Den slog mig till marken och jag har
aldrig sett något vedervärdigare i mitt liv. Och då anser jag mig ändå ha sett
en del. Läderartade vingar, en tredelad mun och en märklig hals, klor och jag vet
inte vad. Skräckslagen såg jag hur varelsen spottade syra på mig. Som genom ett
mirakel undkom jag och såg istället hur trädet bakom frättes sönder. Jag trodde
jag var dödsdömd när ett starkt blått sken och ett väldigt dån slog in i
varelsen. Det var Vrax som kom till undsättning med sina mäktiga magiska
blixtar. Blixt på blixt slog in i varelsen som tog till väders, märbart plågad
och skadad. På sargade vingar flög den vinglande tillbaka till Mangus.
Valentino såg hur han tycktes hela varelsen och flög sedan iväg norrut på dess
rygg.
När vi kom tillbaka och berättade för de andra
trodde våra mer bildade vänner att dett rörde sig om en demon. En ondskefull
varelse som nekromantiker och andra mörkermagiker kan framma från andra
världar. Den dagen bestämde jag mig för att ingen som förpestar vår värld med
sådana monster kan få leva, vi har nog med våra egna monster. Shaguliterna måste
krossas!
Cracius Carnassos