Äventyraren Jorim Fhendor ✝


Jorim Fhendor fick inte mycket lycka ut av livet. Med ett snarstucket humör och med ett sinne för våld blev Jorim vid unga år en krigens man. Jorim fann sig dock snart på den förlorande sidan, och blev berövad sin frihet och såld som slav. Satt att ro trakoriska galärer såg Jorim mången månfas komma och gå, men en natt då gudarna äntligen var med honom igen lyckades han fly i skydd av mörkret.

Skeppet som Jorim klättrat ombord på efter sin våta flykt tillhörde en kapten Carnassus, som styrde skutan mot Marjuras nordliga stränder. Jorim var till destinationen likgiltig, men så kom han att tänka på vad han hade hört berättas om Marjura av en av slavarna han delat åra med -- att på Marjura fanns en skatt gömd i ett gravkummel, som bara väntade på att hämtas av en rådstark man som honom själv. Nu var Jorim övertygad om att hans lycka vänt, och att gudarna framöver skulle vara med honom.

Kapten Carnassus och de andra ombord på hans skepp skulle dock ge Jorim ytterligare möjligheter att ta igen det av livets goda som han blivit berövad under sina år som träl. Några dvärgar kom nämligen att erbjuda sällskapet generös betalning i utbyte mot att de hämtade några tunnor med kvicksilver från deras gamla gruva. Gruvan var numera hem åt draken Blatifagus, men det skrämde inte Jorim, som var säker på sin nyfunna lycka.

Lyckan skulle dock visa sig kortvarigare än Jorim trott. Med tunnorna så gott som bärgade och belöningen inom räckhåll fick draken Blatifagus till slut fatt på Jorim. För Blatifagus var detta nog så gott, att få göra slut på en av de människopluttar som gäckat honom så nesligt. Det hade nämligen varit ett styvt göra för Jorim och hans vänner att få upp tunnorna ur gruvan, och Blatifagus hade inte förbisett deras tjuvaktiga närvaro. Men oförmögen att komma åt inkräktarna långt nere i gruvans djup, hade Blatifagus bara kunnat ryta hotelser och krav åt dem. Jorim, som återfått mycket av sin sturskhet, gav draken endast hån till svar.

Sist upp ur gruvan var Jorim och hans kamrat Valentinus. De hade lurat iväg draken, och satte av i all hast nedför bergsvägen för att lämna besten som lovat dem död bakom sig. Men en drake lurar man inte länge. De flyende tu hade inte hunnit långt innan den rasande Blatifagus med pumpande vingar dök upp bakom bergskammen. Medan Valentinus såg tillfället att smita iväg kastade sig draken med bakåtvikta vingar och uppspärrade käftar över Jorim, och avslutade så hans krönika.

Inte mycket lycka fick Jorim Fhendor ut av livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar