Utdrag ur Giovannis reseanteckningar
Efter mycket funderande och diskuterande accepterade vi Cracius misstanke att Det vita ögat skulle stå att finna i Vulferveden på Trinsmyra. För att klara resan från Paratorni östkust till Vumbra passade vi på att proviantera i fiskebyn Anvilm innan avfärd. Ett ton torkad fisk borde väl räcka. För att kompensera oss för det rejäla överpris vi betalt erbjöd sig byns timmermän att hjälpa till med reparationer av vårt skepp, som blivit tilltygat i stormen. Valentino byggde också en stabil utsiktskorg i masten, och vi monterade bågskyttesköldar på akterkastellet.
När vi lade ut från Vilm siktade vi en del skeppsbrutna ankor, och en skadad katremass. Stormen måste ha gått hårt åt dem. Natten var mycket klar, och jag tog tillfället i akt att ställa Mazurs horoskop. Förehållandena var goda och en bild framträdde extra tydligt: En mäktig, skrämmande modersgestalt kommer att bli central i Mazurs liv. De kommer dessutom att hysa varma känslor för varandra. Jag låter det som vanligt vara osagt hur detta skall tolkas.
Stjärnhimlen i allmänhet betedde sig mer besynnerligt. Då jag för flera år sedan fick tillfälle att systematiskt studera stjärnhimlen från Marjura har mitt astronomiska kunnande ökat väsentligt. Här, längre söderut, är himlen mindre klar och skeendena inte lika lätta att följa. Flera av de fixstjärnor som de talande konstellationerna samlas kring var märkligt obestämda. Det var nästan som om övriga stjärnor undvek dem. Jag måste försöka få klarhet i vad detta kan betyda, för något liknande har jag aldrig sett.
Större delen av resan fortgick utan missöden; Berlindus åkallade Den Ystre Havsvind utanför Skuger, och vi fick lite extra god fart. När vi korsade Nordrammen blev vi dock förföljda av två omärkta katremasser, vilka tvingade oss ur kurs. Vi kom för långt söderut, och när vi väl skakat av oss förföljarna siktade vi Hymbergond norrut. En av traktens fiskare lovade att hjälpa oss snika längs kusten österut, för att nå Vumbra utan att riskera att bli upptäckta av katremasserna igen.
Den mest lättillgängliga mänskliga bosättningen nära Vulferveden är Silvernesund på Trinsmyras östkust, strax väster om Gatves klippa. Invånarna i Silvernesund handlar regelbundet med vargmännen i Vulferveden, och visste att berätta att flera av klanerna enats under den silverne Ao'ya, Onda bettet kallad. Hon ryktas ha magiska krafter, och i kombination med henne vita päls övertygades vi om att hon verkligen var Det vita ögat. Vi varnades för att ge oss långt in i skogen, men lyckades, under förevänding att vi var utsända av akademin i Tricilve för att studera skogen, övertyga åldermannen om att vi skulle klara oss bra. För att kunna blidka vargmännen skaffade vi fyra getter att medföra som vängåva.
Efter närmare en dags resa in i Vulferveden slog vi läger, och blev ganska snart ansatt av en stor grupp vargmän. Som vi lärt oss visade vi oss underdåniga när de hotade oss - alla utom Eredrim som tappert stod kvar. Detta verkade göra att de betraktade Eredrim som vår ledare. Ganska snart stod det klart att vi hade fredliga avsikter, och de godtog att föra oss till Ao'ya. Vargmännen band för våra ögon, och ledde oss ytterligare nästan en hel dags marsch genom skogen. Till slut kom vi fram till ett jättelikt gryt byggt av sten och stockar. När vi fördes inför Ao'ya blev Eredrim anfallen av en vargman, troligtvis som någon typ av kraftmätning. Tack och lov avbröt Ao'ya kampen innan det gick alltför illa...
Till slut talade Ao'ya, och förklarade att hon inte var den vi sökte. Klanens vitpälsade sierska Raoga, å andra sidan, hade förutspått att pälslösingar skulle söka efter henne, och att vi inte var de första som kommit. Detta måste vara personen vi söker! I själva verket hade Raoga blivit kidnappad av män från Gatves klippa, och Ao'ya ålade oss att hämta tillbaka henne. Till vår hjälp(?) fick vi Rufs, den enda överlevande från Raogas eskort, som skulle leda oss tillbaka till Silvernesund och hjälpa oss att befria fången från Gatves klippa. Frågan är väl om vi egentligen vill återbörda Raoga till Vulferveden, eller sätta henne i säkerhet någon annanstans...