När vi var på väg ner hörde vi en röst ropa till oss
ovanifrån och undra vad som hände. Valentino ropade tillbaka att fångarna flyr
och Malek Mangus och ytterligare en shagulit störtade ner mot oss med flera
skelett och ännu en mumie i följe. Efter en hård strid stod vi segrande och den
andra shaguliten löstes upp till slem. Men Valentino var borta! De ondskefulla
besvärjelse hade förvirrat honom och han hade sprungit uppåt. Där hittade han
en modell av Marjura och shaguliternas bibliotek där de nedtecknat böcker på
stavar med insektoidspråk.
När vi alla var samlade gick vi ner i den stora
mörka källaren. Där hittade vi små vanskapta figurer som drev omkring, en
förvirrad ung flicka och en ännu mer förvirrad man. Mannen kröp omkring och tycktes
på allvar tro att han var en häst. Vi hittade också en balsamerare från
Traxilme, han var inte shagulit utan hade lockats dit av en anställning så vi
tog honom med oss. I en cell hittade vi advokat Grubertin Gråhud från Marjura
som bjudits in av shaguliterna för att diskutera juridik men blivit inspärrad.
Vi smög oss på en mediterande shagulit och försökte
hugga ner honom men han var så träig att han knappt tog skada. Han sa att han
ville hjälpa oss att krossa sekten för han var ångerfull. Hans namn var Barbica
och vi lät honom slå följe med oss. Barbica berättade att de vanskapta
figurerna var resultat av misslyckade experiment. Han sa också att flickan var
dotter till Belinda, som Vrax kommit till ön för att söka efter åt sin mästare
Grudonix. Belinda själv var tyvärr död Vi berättade för Barbica om vad
dvärgarna sagt, att man skulle vrida på ett städ så skulle järntornet
förstöras. Han sa att det finns ett städ och erbjöd sig att vrida på det efter
att vi andra hunnit ut.
När vi kommit ut över bron fann vi Mazur i mycket
dåligt skick, men Berlindus fick honom snabbt på fötter. Kmordadruidernas
förrädare var död, offrad på ett altare, enligt Mazur hade shagulitledaren
Gobrugda kommit och gjort det tillsammans med andra shaguliter. De hade gjort
det för att öppna de stora portarna in i berget. Abenazer gick in och vi andra
följde efter. Där fanns ett stort skattrum, bakom ett draperi låg en mycket
gammal kvinna. Hon bad Valentino ta hennes örhängen och ge till hennes dotter,
och därefter döda henne. Valentino tog örhängena och skar halsen av kvinnan.
Längre in möts vi av en tom tron och tre odöda. De visade
sig vara filosofen Shukallituda, barden Shopashinka och oratorn Makulon
Nihivelli.
I ett rum innanför fann vi ett matbord med fyra döda
män. En skallig man i purpurfärgad kåpa och tre andra som Mazur identifierade
som Gobrugda och hans hantlangare. Leonidas kände igen en av dem som den unge
herr Silverhamre som han kommit till Marjura för att finna. Han konstaterade
att sökandet var över men verkade inte sörja hans frånfälle. Eredrim har lärt
sig att döden inte går att lita på och började genast skilja de dödas huvuden
från deras kroppar, för säkerhets skull.
Därefter dök Shagul själv upp ur en lönngång och
satte sig på tronen. Vi såg att han exakt liknade den numera huvudlöse mannen i
purpurkåpa. Shagul förklarade att allt vi gjort på Marjura varit till stor
nytta för honom, från att släppa lös kung Ottar till att krossa hans egna sekt,
som han såg som ett hot. Han tackade hånfullt för hjälpen och sa att vi kunde
ta vilka skatter vi ville och försvann sen in i en lönndör. Vi såg nu att
Abenazer var mycket lik Shagul och hade likt Shagul fått ett purpurfärgat öga. Han
var som i trans och försvann även han in i en lönndörr.
Vi känner blåsta men rika när Gobrugdas huvud
plötsligt talar till oss. Han säger att han vill sluta fred och hjälpa oss i
kampen mot Shagul. Han sa att Shagul spottat på hans konst och hånat honom och
därefter förgiftat honom och de andra. Han bad oss montera fast hans huvud och
sedan ge honom en arm från den döde Shagulkopian, och så lovar han att hämnas
på shagul. Han berättar också att Shagul stulit sin runa ur gudarnas väv, vad
det nu betyder. Vi tänker att det kan väl inte bli mycket värre och gör som han
ber om, sedan flyger han iväg på en horndemon.
Vi börjar plocka på oss skatter tills vi hör
järntornet rasa och ser Barbica komma springande över lavaslätten. Vi skyndar
genast upp till Gethornspasset där Stor-Thule väntar och flyr sedan från den
kokande vulkanen!