Leonidas dikter och visor

Masurs dödskväde
Låt mig berätta om Masur
En klok kamrat i ur och skur
Men visan den går ej i dur
Ty han stöp bakom Fontra Cilors mur

Masur var lärdast utav alla män
Hans nyfikenhet blev aldrig mätt
I alla lägen en trogen vän
Som försökte göra allting rätt

Inget ämne var för honom svårt
Han visste allt om varje sten
Hans klokskap ledde ödet vårt
Med kunskap så sann och ren
Att han lämnat blev ett slag så hårt

Han vandrar nu i Ereshkigals dal
Hans kropp var ej stark nog
På det nesligaste sätt han dog
Må Rabdorana lida eviga kval

Hans livslåga blev hastigt släckt
Men min hämndlusta är väckt
Jag ska resa från ö till ö
Alla grodor måste dö


Den nedrige Baltazar 
I Fontra Cilors värsta lort
Bor en man av sämsta sort
Lika feg som fet
Han i hosorna sket

Hans blod är fyllt med slemmigt späck 
Var dag han slukar hundars träck 
Huvudet är fyllt av var 
På den nedrige Baltazar 

I Fontra Cilors finaste kvarter
Där vackra flickor mot mig ler
Finns en Zigurat som till himlen når
Men liten om den jämföras får
Med Erebs fetaste man
Som intet av nytta kan

Hans blod är fyllt med slemmigt späck 
Var dag han slukar hundars träck 
Huvudet är fyllt av var 
På den nedrige Baltazar 

Rabdoranas fega slav
Fast de inte honom gav
Ens en kopparpeng
För grodan han kissar av skräck
Badar i träck
Tar paddor till sällskap i säng

Hans blod är fyllt med slemmigt späck 
Var dag han slukar hundars träck 
Huvudet är fyllt av var 
På den nedrige Baltazar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar