Stegos-Isakra

Så steg solen återigen över Stegos. De skepp som förberetts under mörkret gled för första gången ut i vattnet, med kosan styrd mot det svekfulla Kishatet. Ombord på något av dem fanns Arn Dunkelbrink, nyutnämnd konung av Stegos, och tydligen också en av de två konfluxväktarna. Märkligt det där, han verkar inte begripa sig på det där riktigt, till skillnad från Melealina. Melealina, ja. Hon har ordnat plats åt oss på gråalvskeppet Bladverk, som skall föra oss tillbaka till Marjura, men med en avstickare till Etemenankitemplet i Isakra på vägen. Efter vårt missöde i Fokale har stjärnornas positioner blivit klarare, och det är nu uppenbart för mig att konfluxen närmar sig, och att åtminstone en del av den kommer att äga rum i höga norden. Hovastrologen på Stegos, Astirax, är en skicklig man, och har haft tid att studera stjärnornas rörelser under min resa utanför Altor. Jag litar på honom, och vi har försökt skicka bud både till våra vänner Berlindus, Leonidas och de andra, och dessutom till Vrax mästare Grudonix på Myxa, att de skall ta sig till Stegos och bistå Astirax. Att mörkret lämnat Stegos borde dessutom märkas från Myxa, så det är möjligt att Grudonix ändå är på väg dit för att undersöka saken.

Tillbaka till Bladverk. Skeppet verkar vara konstruerat, eller snarare format, av en gigantisk havslind, som fortfarande lever och på något vis anpassar sig efter vindarna. Enorma lövverk utgör seglen, och hur det hela kontrolleras kan jag i nuläget inte förstå. Gråalverna och deras ledare har i alla fall lovat att hjälpa oss på färden, även om jag inte förstår varför de utsträcker denna hjälpande hand till den grupp med raugoner som de också tagit ombord. Bland de övriga resenärerna finns en halvling, Milda, som verkar anstränga sig för att komma oss nära. Vis av erfarenheten kontrollerade Eredrim raskt hennes underläpp, men hon verkar i alla fall inte höra till Rhabdorana. Alltid något.

När vi närmade oss Isakra stod det klart att Bladverks följeslagare, valen Grono, låtit sig lockas av sirendernas ljud, och blivit inspärrad i Isakras hamn av en gigantisk kedja. Givet den stora fäblessen för valfångst har vi ett problem. Vi gav oss in mot Isakra för att försöka övertyga befolkningen om att valen är ett heligt djur och måste släppas! De ville dock inte riktigt lyssna på det örat, även om jag nog lyckades övertyga några om att det är problematiskt att dräpa en helig val i en stad tillägnad dyrkan av allt som är heligt. På den positiva sidan lyckades Vrax och Valentino på något vis lossa kedjan som blockerar hamninloppet, men Grono vill fortfarande hellre höra sirendsång än ge sig ut till havs. Vårt hopp står till att Tariq lyckats lura Bälgtrynet att sjunga - hans sång lär vara motbjudande, men inte bara för valar...

Vårt egentliga ärende i Isakra är att besöka Etemenankitemplet - enligt sägnen, och enligt vad Melealina säger så är det inte omöjligt att några av helgedomarna kan innehålla fragment av världsväven. Att hitta ett sådant fragment och få tid att studera det skulle kunna vara mycket intressant. Medan vi väntade på att alla skulle samlas vid ingången till templet nåddes vi av den fruktansvärda nyheten att Manghalde blivit mördad, eller i alla fall lösts upp i sina beståndsdelar, under ett besök på biblioteket! Tydligen skulle en av biblioteksassistenterna viskat något i hans öra, och ögonblicket efter föll han ihop. Kvar fanns bara mask, kåpa och ett stinkande slem... Den utpekade assistent stod inte att finna, trots efterforskningar både från oss och några av tempelriddarna.

Craccius hade lyckats gräva fram en del information ur en tjock liggare i templet, och identifierat några helgedomar som skulle kunna husera uråldriga artefakter. I mina öron låter den besynnerliga sekten Vävarna mycket intressant, men de andra i gruppen var mer inställda på att vi först skulle besöka Enkitemplet, flera nivåer ner i berget. På vägen dit lyckades jag tyvärr leda oss vilse, vi skulle tagit höger istället för vänster, eller hur var det nu? Ett missöde med en zombiefylld och en hemsökt korridor senare stod vi dock framför Enkitemplet. Tempelsalen dominerades av en stor bassäng, där pilgrimer uppmanades att dyka ner för att söka sanningen. Tack och lov har Tariq inga större problem med vatten, så modigt dök han ner i djupen...