När Cracius kom åter till drakskådarens boning var han andfådd och höll ännu sin sabel i handen. Sleva har fallit, utbrast han!
Ett stort antal odöda gick lösa nere på gatan. Dessa hade anfallit Sleva och Cracius i templet dit de gått för att finna bättring. De flesta odöda utgjorde ringa hot, men de var anförda av en enorm riddare, beriden och bepansrad. Denna mörka styggelse skulle visa sig vara en hårdnackad motståndare som stred med banzikans läror och hade klyvt Sleva med ett enda mäktigt svärdshugg. Men vi stålsatte våra sinnen mot nidingens mörka magi och med gemensamma krafter såg vi åter ondskan besegrad!
Sanning att säga var detta en motståndare jag skulle haft svårt att bemästra på egen hand, och jag skattar mig lycklig att ha vapenmästare som Leonidas och Valentino vid min sida. Cracius och Giovanni fäktas inte oävet de heller. Till och med Spugg och Tariq visar stort mod numera!
Vi sörjer nu Sleva och hoppas att hennes själ finner sin väg åter till Hoskas klyfta. Må hennes förfäder ta emot henne med större välvilja än hennes levande släktingar.
När morgonen grytt styrde vi så våra steg mot hamnen. Vi behövde komma över ett skepp för vidare färd österut. Vårt intresse riktades snart mot en trakorisk kogg som låg för ankare i bukten utanför Maravelda.
Kaptenen var en sniken förhandlare, som ju alla trakorier är. Särskilt hård var han på punkten att vi alla måste lämna ifrån oss våra vapen för att kunna färdas som passagerare med hans skepp. Ett orimligt krav kan tyckas, men om inte jag rättrådigt vägrat detta vet jag inte hur det hade slutat! Jag misstänker nämligen att kaptenen känt igen oss och planerade att inkassera belöningen som satts på våra huvuden.
Tack vare min ståndaktighet strandade dock alla sådana förhandlingar, och en öppning att istället få köpa skeppet med last och allt uppenbarade sig. Enligt god trakorisk sed kunde mannen förstås inte säga nej till en god affär.
Därmed kunde vi åter med eget skepp sätta segel mot nästa orakelöga, det gröna och det sista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar