Giovanni fortsatte sina mätningar under dagen. För varje gång han räknade kunde han ta sig lite närmare konfluxpunkten, men han insåg att det skulle vara nästan omöjligt att helt bestämma dess position. Vid det här laget var halva Clusta noba täckt av rep, snören och markeringar för att lokalisera konfluxen.
Resten av sällskapet hade sökt tillflykt i en grotta tillsammans med alverna i väntan på Praans da Kalve och hans trakoriska armé. De samtalade om huruvida de skulle ge sig i land och träffa den äckliga gamla gumman som stod och väntade på en kulle. Efter att ha talat en stund bestämde de sig dock för att finna en roddbåt och höra efter vad gumman ville dem.
Sagt och gjort. Sällskapet bordade en jolle och rodde i land. De fick navigera mellan några odöda men bulken av Shaguls armé var sysselsatt med att färdigställa bron över sundet till ön. Gumman berättade att hon stod på vår sida i striden och att hennes önskan var att hennes folk skulle få komma till sin sista vila.
Vi hämtade mat och materiel och begav oss i rask marsch över Marjura för att komma till dalen där graven låg. På vägen stötte vi på några odöda bönder som snabbt nedkämpades med svärd och yxor.
Nära Kollam aptis gravdalar fann vi Etorgos gravvalv insprängd i en klippa. Porten var av sten och såg väldigt gedigen ut. Men det var ett hål i ena hörnet där Urdifluff kunde klämma sig igenom. Han rekade insidan men kom strax farande ut med en mängd odöda skelett efter sig. Sällskapet hackade sig igenom horden som försökte strömma ut ur öppningen och efter en stunds strid tog de sig in i gravvalvet.
Vägen var kantad av fällor och sällskapet undvek döden gång på gång innan de kom upp till ett vägskäl långt inne i berget. De fick slåss mot väldiga odöda varelser och hoppa över hissnande djupa gap i berget på vägen. En trappa ledde uppåt och valentino gick sturskt framåt. Han undvek en lös platta som såg misstänkt ut och kom nästan hela vägen innan han trampade på en utlösningsmekanism. Ett enormt klot av stål kom farande mot honom och de andra uppifrån ett hål i taket. De han precis kasta sig bakåt för att komma undan döden ytterligare en gång.
Samtidigt på Clusta Noba hade resten av sällskapet lokaliserat platsen där store stenfar skulle utlösas. Raoga sjäng sin galna sång och ägget började växa i skogen. Efter en stund hade det förvandlats till en tio gånger tio meter stor byggnad kantad av hiskeliga gargoyler. Giovanni och de andra som varit nära när magin hände fick tillträdelse till platsen. Men när Praans da Kalve och hans soldater fick nys om vad som hänt kunde de inte ta sig in utan att hålla någon av de tillåtna i handen.
I källaren på byggnaden fanns ett stort ansikte i sten som Bodonius hittade. Det kom läten från ansiktet och de visste alla att de kommit till rätt plats.
--Valentino Toxys
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar