Jag tyckte nu att det var hög tid att slutföra det
jag kommit för, leverera till Höken och få mitt lösenord. Eller ja, leveransen
var ju gjord men jag måste få tag i Höken som dessvärre var slav i
svavelträsket. Jag upplyste mina reskamrater om detta och upprepade mitt
erbjudande om att jag skall bistå dem som hjälper mig i deras egna ärenden.
Jag mötte Guster Svartskäckta och bestämde att han
och hans män skulle skaffa material till en flotte och möta oss vid
träskkanten. Vi andra skaffade oss lite kläder som liknar dem slavdrivarna
använder. Guster berättade att slavdrivarna åker på flottar och vaktar mindre
grupper av slavar så planen var helt enkelt att låtsas vara slavdrivare.
Jag, Valentino och en av Gusters mannar gav oss
således ut i träskets dimmor för att leta upp Höken, eller Guzier da Ollach som
han egentligen heter. Vi hade tur och marjurern vi hade med oss fick tidigt syn
på Höken i en grupp slavar som bevakades av två slavdrivare på en flotte. Vi låtsades
vara slavdrivare och terroriserade Höken vilket både roade och lurade de
korkade slavdrivarna. Vi drev Höken allt längre bort tills vi var utom synhåll
i dimman men då anade slavdrivarna oråd och började hojta så vi bad Höken gå
tillbaka.
Vi var lite modstulna över att ha varit så nära men
inte lyckas. Då erbjöd sig marjurern att smyga in och ta Hökens plats, då
skulle de nog inte märka en på ett tag att någon fattades. Sagt och gjort, han
smög in och tog Hökens plats och Höken följde med oss. När vi kommit tillbaka
till stranden gjorde vi sönder flotten och Berlindus la en besvärjelse på oss
som tillfälligt gjorde oss doftlösa för att försvåra spårning. Därefter gick vi
till båten och seglade ut mot Trovlik.
Höken var fortfarande zombindrogad och inte
kontaktbar utom för enklare instruktioner. Men när drogen började gå ur kroppen
mådde han allt sämre och blev oregerlig och våldsam och uppjagad. Berlindus fruktade
att hans gamla sargade kropp inte skulle tåla dessa besvär men han kunde lugna
honom med hypnos och en lugnande drog som Masur kokade ihop. Så småningom kom
han till sans och Guster kunde berätta vad som skett och presentera mig. Jag sade
mitt lösenord; Svavelvinter, och fick som svar; Marjuras Gryning. Så var jag
alltså äntligen skuldfri till Jex Passer! Dock är Höken fortfarande skyldig oss
20 guldmynt för leveransen.
Cracius Carnassos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar