Ingen sansad trakorier beger sig i onödan till Ilibaurien. Tyvärr så hade vi inte mycket val utan vi var tvungna att bege oss dit i jakten på det blå barnet som enligt utsago skulle finnas i den Ilibauriska avskrädeshögen Skuger. Genom våra efterforskningar, som förvisso uppvisade något blandade resultat, stod det ganska snar klart för oss att: det blå barnet som allmänt kallades för den ”oskyldige” befann sig i staden; han vaktades minutiöst av den minst sagt omtöcknade lokalbefolkningen vilka hade placerat honom ytterst väl skyddat på den flygande ö som oroväckande svävade över staden.
Denna ytterst märkliga ö såg först ut att helt sväva över staden men genom mina efterforskningar visade det sig att ön inte alls flög eller svävade över staden utan att den bars upp av en enorm elementarvarelse som inte gick att se med blotta ögat för den som inte tränats i elementarmagins hårda skola. Från ön hängde en lång kätting som gick ner hela vägen till marken. På marken under ön låg en slags pyramid som låg inom ett tempelområde. Ön, tillsammans med tempelområdet var en väl vaktad kultplats där den blå verkade spela någon typ av huvudroll i det dolda.
Vårt sällskap stod nu inför en svår nöt att knäcka: hur skulle vi kunna ta oss upp till den flygande ön, få med oss den blå ner, utan att stadens samtliga neddrogade och hjärntvättade dårar skulle flå oss levande?
Idéerna på hur vi skulle kunna lyckas med detta var många. Kunde vi klättra upp för kättingen och ta oss till ön? Detta lät först som en banal men samtidigt strålande idé. Visst, platsen var väl bevakad men både lycksökaren Valentino och den lilla odrägliga ankan var ju både flinka och snabba när det gällde klättring. Tyvärr grusades denna plan snabbt då vi snappat upp att två av Rhabdoranas lönnmördare, som förvisso också är ute efter oss, krossats när de försökte klättra upp till ön. Elementarvarelsen vaktar både ön och den blå och dess långa armar hade troligtvis nått fram till de klättrande. Nästa snillrika plan involverade vår gode animist Berlindus. ”Kan inte Berlindus anta djurhamn, förvandla sig till havsörn, flyga upp till ön, grabba den blå och bara glidflyga ner?” sa någon. Efter ett antal testflygningar med säck konstaterades det att det var ytterst tungt och svårt men kanske genomförbart. Kunde detta bli lösningen på vårt problem? Andra kreativa förslag fanns naturligtvis: ”kan vi inte bara droga ned alla präster och vakter på hela tempelområdet?” sa någon. Den lilla skumraskankan Spugg sprang givetvis direkt iväg och inhandlade så mycket sömndroger han kunde.
När jag nu skriver detta har vi fortfarande inte kommit fram till hur vi ska gå tillväga för att få ner pojken trotts att planerna är många. Men jag har förhoppningar på att vi hittar en väg. Under alla omsändigheter så måste vi snarast hitta en lösning eftersom det börjat bli allt mer farligt och påfrestande att uppehålla sig i Skuger. Diverse lönnmördare, prisjägare och andra skumma element verkar ha fått upp kornet på oss och det är svårt att känna sig säker här. Craccius blev nyligen brutalt anfallen av en vargman som uppenbarligen var en prisjägare. Den korpulente skepparen på båten ”Päronet” har visat ett ytterst osunt intresse för oss och det är helt uppenbart att han inte har rent mjöl i påsen. Troligtvis ytterligare en prisjägare som är ute efter den belöning som verkar vara utlyst på våra huvuden. I skrivande stund verkar det däremot som att problemet med den överviktige kaptenen löst sig då mina kamrater listigt sövt ner honom, burit ombord honom på hans skepp och på något sätt lyckats få sjömännen att lämna Skuger.
Vad är det för ljud? ”Duns” dunk” låter det från skrovet och från däck. Det måste…
Vid pennan
Vrax, Elementarmagiker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar