Det blå barnet

...vara skorpioner! Däcket fullkomligt svämmade över av rejält stora skorpioner! I ett första försök att avvärja hotet blev Valentino stungen, och tvingades söka hjälp hos Berlindus. Istället barrikaderade vi oss i kajutan, och lät Vrax mana fram en iselementar som snabbt och enkelt frös de kvarvarande skorpionerna.

Morgonen efter noterade vi att en figur observerade oss från den mestadels förfallna stadsmuren. Efter mordförsöket tänkte vi att en eventuell förövare troligen skulle vilja kontrollera att offren undanröjts, så med denna misstanke begav sig Spugg och Valentino upp på muren. Det visade sig mycket riktigt vara den osympatiske Spitios från skeppet Päronet som satt däruppe. Då han uppvisade alla tänkbara drag av yrkesmördare såg Valentino till att ge honom betalt för gammal ost. Under tiden kontrollerade Cracius att alla skorpioner var oskadliggjorda, vilket inte var helt sant. En rackare hade gömt sig i seglet och stack honom i nacken. Återigen fick Berlindus tillkallas. En skicklig konsthantverkare i gruppen lyckades dessutom lista ut att den urna som skorpionerna fraktats i var tillverkad av ankor från Fanzimle...

Då vi planerat att Berlindus - i örnhamn - skulle flyga upp till ön under det dygn då ingen präst var där hade vi någon dag att fördriva. Den enda anmärkningsvärda händelsen under denna tid var att ett Klomelliskt skepp med kommedianter lade till i hamnen, enligt ryktet för att "hjälpa till med arbetet i träsken". Högst oklart vad detta innebär.

Nåväl, den prästlösa dagen infann sig, Berlindus tog örnhamn och flög obemärkt upp till den flygande ön. Efter många om och men lyckades han övertala det blå barnet och hans amma Innocentia att det var en bra idé att lämna ön, och flygas i säkerhet. Med barnet packat i en säck lyckades Berlindus glidflyga ner mot hamnen, där han överlämnade barnet till Valentino, och flög vidare till båten som färdigställdes för avfärd. Under flykten från staden lyckades Vrax bli rånad på en ansenlig summa pengar, och förföljdes av en skriande folkmassa fram till det avgående skeppet...

Hjälpta av en tämjd havsvind satt vi kurs österut, för att närma oss Skuggornas träsk landvägen. Berlindus - återigen i örnhamn - flög i förväg till träsket för att be Manghalde hjälpa till med transporten. Såväl skepp som örn blev dock fångade i en svår storm, som sinkade oss en del. Även ett skepp med piratankor anföll oss, men Vrax skicklighet med eld oskadliggjorde dem relativt fort.Väl framme vid den utvalda mötesplatsen vid ön Vilm hade barnet krympt(!) ganska mycket, och var nu lätt nog för att flygas till den plats där Manghalde - i demonen Adgurbogs kropp - kunde ta över och flyga barnet till säkerhet(?) i Skuggornas träsk. Dags att sätta kurs mot nästa öga...